|
När de fruktansvärda
förhållandena
på barnhem i Rumänien blev kända efter Ceausescus
fall i december 1989, vädjade Hațeg i Rumänien om hjälp
för barnen. Föreningen Östhjälpen bildades
och har sedan dess haft som huvuduppgift att bygga, utbilda personal
och i samarbete med en rumänsk, ekumenisk mottagandeorganisation
starta och driva barnsjukhemmet Aurora.
Alla barn på Aurora utom ett har handikapp som autism,
cp-skador, blindhet, dövhet och tidiga skador från
institutionsvistelse. Bara två av dem kan tala. Handikappen
blir mer framträdande ju äldre barnen blir och alla
behöver tillsyn 24 timmar om dygnet. Detta kräver personal
med kärlek, kunskap och tålamod.
De gör ett fantastiskt arbete och är
väl värda sin lön som motsvarar ca 1 500 kronor/månad.
Priserna på el, gas, kött och kaffe är lika höga
som våra. De lever alltså under mycket svåra
ekonomiska förhållanden.
|
De 16 barn vi tog emot 1992-93
bor kvar på Aurora och är idag tonåringar. Deras
familjer har antingen övergivit dem eller klarar inte att
ta hand om dem. Ett barn, allvarligt handikappat sedan fostertiden,
dog i januari 2006. Han var ”dödsdömd” redan
1992 då han var två år, men har tack vare fin
omvårdnad
levt till sitt femtonde år.
Det som skiljer Aurora från
statliga barnhem/ handikappinstitutioner är bl a att vi
har utbildad personal och individuella dagsprogram för varje
barn. Men det mest väsentliga är ändå synen
på barnen/ungdomarna som personalen aktivt visar. Varje
barn är värdefullt och visas respekt och omtanke. Detta
sprider sig både till kontrollerande myndigheter och till
besökare. |
Nu då? Kan de inte klara sig själva?
Östhjälpens vision är att bygga tre hus för
våra ungdomar, med plats för fem i varje hus på
Auroras tomt. I det nuvarande huset vill vi skapa en dagcentral
för personer med handikapp från närområdet,
med tillgång till sjukgymnastik
och avlastningsplatser. På så vis kan fler biologiska
familjer ha sina handikappade familjemedlemmar boende hemma.
Många andra utländska organisationer har lämnat
Rumänien och menat att nu får rumänerna klara
sig själva. Just detta, att vi inte har övergivit det
vi startat, återkommer flera till i tacksamhet, inte minst
myndighetspersoner.
Rumänien har fortfarande mycket lång väg att
gå när det gäller arbetet med handikappade. Det
är ett missionsarbete att inte överge dem nu! Hjälp
oss att hjälpa de barn och den personal som sätter
sin tillit till Östhjälpen!
Augusti 2010
Margaretha Zettergren
|