Du är här:Start > Blogg > Historik

Historik

24 on apr

Kommer ni ihåg?

I december månad 1989 började det rumänska folket kräva befrielse från 25 års tyranni av diktatorn Nicolaus Ceausescu och hans fru Elena.

Den 15 december skulle den rumänska säkerhetspolisen ÄSecuritate Ä vräka den oppositionelle prästen Laszio Tökes från hans lägenhet. Han hade protesterat mot myndigheterna för att de körde bort vanliga medborgare från deras hus och hem och hotade dem till livet om de motsatte sig att flytta. Han berättade om den kommande vräkningen i en gudstjänst i sin kyrka. När poliserna kom för att verkställa vräkningen möttes de av en stor folkmassa som försvarade honom. Detta hände i Timisoara. Tökes demonstration förvandlades till uppror mot regimen. Militärpolis öppnade eld mot försvarslösa människor. Fler än 1500 personer dödades. Upproret spred sig till Bukarest och andra städer. Människor krävde slut på skräckväldet. Ceausescu höll tal för folket den 22 december. De buade ut honom. Han och hans fru fick fly med helikopter och den 25 december avrättades de efter en summarisk rättegång.

En tid efteråt stod en delegation med herrar från de olika kyrkorna i Partille i Hateg och de möttes av en bön från rumänerna där om hjälp för barn och gamla i Hateg. I området fanns många nedgångna barnhem och fattiga äldre. Konditionen på de statliga institutionerna var fruktansvärd. Misskötsel och vanvård dokumenterades och spreds via TV och radio till västvärlden. Medlemmar i Partilles kyrkor reagerade och Föreningen Östhjälpen bildades.

Hur är det idag?

Sedan år 2007 är Rumänien med i EU. De är också medlemmar i NATO. För att "kvalificera" sig till medlemskap i EU ställdes det krav på att Rumänien var tvungna att ordna mänskligare förhållanden för alla övergivna barn och för barn och vuxna med funktionsnedsättningar. Man genomförde lagändringar till skydd för barn efter västerländska modeller. Stora institutioner byggdes om till mindre, något bättre materiell standard kunde erbjudas, personal skulle utbildas och kontroller av barnhemmens standard påbjöds. Rumänerna själva menar att de fick komma med i EU genom USA:s och andra makters påtryckningar eftersom det finns militära baser bort mot Svarta Havet och i Moldavien (nära Ryssland) och dessa baser gagnade väst. Tillskapandet av lagar var bra, men människosyn, attityder och förhållningssätt till människor med funktionshinder låter sig inte lika lätt att förändra. Det kommer att ta ännu fler generationer innan en person med ett funktionshinder ses som en likvärdig människa. Levnadsförhållandena idag är sämre än i de flesta andra europeiska länder och medellivslängden är den lägsta inom EU.

Ceausescu förbjöd under sin regim undervisning i humanistiska ämnen som psykologi, sociologi och teologi. Utbildningsväsendet är fortfarande i kris och har genomgått många förändringar efter den sk revolutionen. Man lägger ner skolor ute i byarna. Skolskjutsar finns bara begränsat. Människor har inte råd att skicka sin barn längre bort, då blir de utan skolgång! Lärarnas löner har reducerats med 25 % bara under år 2012. Östhjälpen har kunnat hjälpa till med skolbänkar, gröna tavlor och skrivmaterial till skolor på olika håll, men det är ändå de statliga besluten som är grunden för att alla barn ska få RÄTT till att gå i skola.

I april 2013, Margaretha Zettergren

Av Margaretha Zettergren

2:e vice ordförande och utbildningsansvarig Casa Aurora

031-26 19 99
0730-301 783
margaretha.zettergren@osthjalpen.se

Kategorier

Historik

11 to apr

BARNHEMMET AURORA – buret av visioner!

Under snart 23 års tid har den ekumeniska Föreningen Östhjälpen i Partille existerat. Tillsammans med mottagande organisation i Rumänien har föreningen drivit barnsjukhemmet Aurora i 20 år.

Barnsjukhemmet byggdes som ett svar på rumäners önskan att göra något för utsatta grupper efter det att landets diktator Ceausescu störtats och insyn i landet blev möjlig. 16 barn har haft sitt hem och boende på Aurora. Samtliga var övergivna och Aurora står sedan flera år tillbaka som vårdnadshavare för dem. Alla har skiftande fysiska och psykiska handikapp. Bara två av dem har ett språk och möjlighet att verbalt kommunicera. Två av dem har avlidit, en pojke i januari 2006 och en våren 2010. Möjligen kan ett av barnen klara eget boende i framtiden. Resten kommer att vara i behov av livslångt omhändertagande.

Från början sågs verksamheten med skepsis och motstånd från statliga myndigheter. Denna skepsis är idag i stort sett borta och man vill använda Aurora som utbildningsplats och gott exempel på hur omsorg av ungdomar med handikapp kan ske enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och om Barns rätt. Verksamheten har uppmärksammats av rumänsk TV och press, som har gjort reportage från barnhemmet. Även olika svenska medier har skildrat verksamheten.

De första åren präglades av att samarbeta med ett misstänksamt, kuvat och deprimerat folk. Några visade framtidstro och vilja till förändring med personliga och ideella insatser, men många var präglade av en förtärande hopplöshet och rädsla för repressalier om man företog sig något. Den materiella standarden är överlag bättre idag, varor finns att få tag på i affärerna men inflationen, mutsystemet och bristen på landets framsteg och brist på tilltro till politikernas förmåga till förbättringar uttalas. Landet har idag stora ekonomiska problem och man planerar i år att sänka människors löner, höja momsen samt att dra ner på de redan låga pensionerna.

Idag har varje barn ett individuellt dagsprogram efter sin förmåga. Deras livskvalitet är, vad vi ser och hör, mycket god och personalens arbetsvillkor goda, trots att vi inte kan höja deras löner efter förtjänst. Flera kurser i grundläggande barnavård har hållits genom åren där också andra personer än de som arbetar på Aurora har deltagit. Utöver barnkunskap och FN-konventionerna har attityder, människosyn och respekt för andras liv och åsikter, etik och eget ansvar genomsyrat utbildningsinsatserna. Vidareutbildning av personalen på Aurora sker fortfarande.

Föreningen Östhjälpen har varit ekonomiskt ansvarig för verksamheten i alla år. Fadderverksamhet, second handaffären i Jonsered, kollekter, andra insamlingar och olika skolors basarer har medverkat till att pengarna kommit in. Ungdomarna på Aurora får statligt handikappbidrag och ett visst barnbidrag per månad. En mindre del sponsormedel har kunnat utverkas i Rumänien till punktinsatser. En av de allvarligaste frågorna inför framtiden är övertagandet av försörjningen för verksamheten. Trots olika försök att starta kringverksamheter som kan generera ekonomiska medel har dessa misslyckats och förfelats, inte sällan av människor som främst sett till sin egen vinning.
Ett hundratal svenskar är på olika sätt frivilligt aktiva i arbetet för Aurora. Resor, tid och material för utbildning av personal och kontakter med den rumänska mottagande organisationen har finansierats via SIDA-medel fram till Rumäniens inträde i EU år 2007.
Frivilligt arbete av rumäner har varit svårt att utverka i någon större omfattning då de som förvärvsarbetar måste lägga mycket tid för självförsörjning t ex odling av potatis och majs.
I framtiden måste rumänerna uppmuntras och ges verktyg till att kunna ta eget ansvar, statliga myndigheter behöver tydliggöra krav på förändringar vad gäller människosyn och ansvar för de svaga och ta ansvar för att ekonomi för detta skapas.

Föreningen Östhjälpens vision är att bygga tre mindre hus, som skall bli permanenta boenden för fem av våra ungdomar i varje hus. År 2009 invigdes det första av de tre "visionshusen", Villa kärleken. Två pojkar/män och tre flickor/kvinnor fungerar nu i en mindre enhet och med fast personal som de känner väl. Detta har inneburit att det blivit mer utrymme i det "gamla huset", vilket gör att ungdomarna som bor där har det lugnare och mår bättre. När hus nummer två, Villa hoppet, är färdigt kan ytterligare fem av våra ungdomar flytta ut från "gamla huset", och då finns det så pass mycket utrymme i gamla huset är man kan starta en dagcentral i liten skala, som skall rikta sig till människor med handikapp boende kring Aurora. Denna verksamhet kan byggas ut ytterligare när de sista kvarboende ungdomarna flyttat in i hus nummer tre, Villa tron.

Av Margaretha Zettergren

2:e vice ordförande och utbildningsansvarig Casa Aurora

031-26 19 99
0730-301 783
margaretha.zettergren@osthjalpen.se

Kategorier

Historik

Om bloggen

Margaretha Zettergren

Arbetar som 2:e vice ordförande i föreningen och ansvarar bland annat för utbildningen i Casa Aurora. Margaretha återkommer regelbundet på denna sida med funderingar kring Östhjälpens verksamhet och hjälpinsatser för behövande i allmänhet.
Kontakta via Epost margaretha.zettergren@osthjalpen.se

Ingmar Nystås

Ansvarar för Östhjälpens transporter av hjälpsändningar och material till Rumänien.
Ingmar är också sedan 2014 djupt engagerad i försöken att göra tillvaron lite mindre besvärlig
för fattiga människor i Donaudeltat.