10 sep tisdag

Inför invigningen av Casa Credintei, 21 september 2013

Inför denna resa i september till Casa Aurora i Rumänien behöver jag gå bakåt i tiden i mina anteckningar för att komma ihåg hur det var i början år 1991. Ceausescu hade fråntagits all makt, landet stod öppet för insyn från väst och det strömmade in hjälpsändningar. Inklusive långtradare från Partille med förnödenheter.

Kära nån, så blåögda vi var, även om vi försökt förbereda oss  på hur det skulle bli att bygga barnhem i Rumänien och utbilda personal i barnkunskap. Att vi kom till ett kuvat och deprimerat folk, som hållits i hårda tyglar,  hade vi läst om. Effekterna av att ha varit utan möjlighet att agera på egen hand, att inte kunnat bestämma över sina liv och att nu plötsligt få tänka fritt gjorde att människor upplevdes vara nästan i chock.

Vi möttes av en blandning av misstänksamhet och hopp, inte förrän efter flera år kände vi att vi hade deras förtroende. Vi gjorde många misstag och överskred gränser som man inte borde gjort. T ex så hade vi skickat ner barnblöjor i mängder. Bara efter ett par dagar fick vi se hur använda blöjor låg slängda i diken och papperskorgar.
Rumänerna hade inte haft tillgång till blöjor, utan använde tygstycken och eventuellt plast som tvättades och återanvändes.
De hade inte tillgång till sopförbränning ... var skulle de göra av allt?
Vi skickade ner torrmjölk som skulle beredas med vatten och sedan användas som vanligt. Det var bara det att vattnet i kranarna innehöll så mycket bakterier att det kunde man inte dricka eller använda till matlagning utan att först koka det.

Allt blev omständigare än att köpa mjölk från bönder i närheten och själva hetta upp den så den blev bakteriefri. Inför lektioner i barnkunskap visade vi diabilder, men det var inte alltid som det fanns elektricitet. En kursdeltagare satt och höll i dosan från projektorn till förlängningssladden på grund av glapp i kontakten. Han blev varm och svettig. Han fick stöt på stöt, men framhärdade att det var ok bara vi visade bilderna.  Året efter hade vi skaffat en TV och video för att kunna visa aktuella filmer tex om barnolycksfall och barnsjukdomar. Ingen av kursdeltagarna hade TV hemma så detta var nytt för dem. En morgon när vi kom upp till ”lektionsrummet” var TV:n och videon stulna. En ung man hade fallit för frestelsen och använde nu apparaterna och visade, mot bra betalning, tvivelaktiga filmer i sitt hem.  Det var förfärligt när vi fick reda på att polisen hämtat allt och han fick lång tid i fängelse för stöld! 
Än idag känns det svårt att tänka på det.

Trots allt, mitt i all fattigdom mötte vi värme, generositet och gästfrihet. Vi fick många goda vänner. Vi kan konstatera att idag har vi mer jämlika diskussioner och rumänerna ser oss inte längre som auktoriteter utan ifrågasätter oss och kommer med egna förslag. Det har varit en spännande och ofta tuff resa fram till att idag kunna mötas i ett gott samarbete.

 

Om bloggen

Margaretha Zettergren

Arbetar som 2:e vice ordförande i föreningen och ansvarar bland annat för utbildningen i Casa Aurora. Margaretha återkommer regelbundet på denna sida med funderingar kring Östhjälpens verksamhet och hjälpinsatser för behövande i allmänhet.
Kontakta via Epost  margaretha.zettergren@osthjalpen.se

Ingmar Nystås

Ansvarar för Östhjälpens transporter av hjälpsändningar och material till Rumänien.
Ingmar är också sedan 2014 djupt engagerad i försöken att göra tillvaron lite mindre besvärlig
för fattiga människor i Donaudeltat.