Du är här:Start > Blogg

9 sep onsdag

Hjälp därhemma!

I slutet av förra året kom ett nödrop från en liten baptistförsamling i byn Ciucurova, som ligger i Donaudeltat i Rumänien. Detta är ett område i utkanten av EU, där människorna lever under svåra förhållanden. Under vinterperioden är arbetslösheten hög och många familjer har det mycket svårt. Speciellt gäller detta familjer med många barn.

Önskemålet från församlingen (som består av tio personer varav tre har ett avlönat arbete) var
att få hjälp med pengar och kläder för att lindra den värsta nöden för de 40 fattigaste familjerna i byn. Tack vare ett generöst bidrag från vår församling, samt en insamling i Betlehemskyrkan i våras, har det varit möjligt att bistå dessa familjer med baslivsmedel, kläder och skor under den gångna vintern, så att livet har varit lite mindre besvärligt. För några av barnen har det inneburit att de har haft kläder och skor som inte är sämre än sina klasskamrater när de är i skolan och därmed sluppit att bli retade. Alla inköp av livsmedel har redovisats med kvitton och foto från utdelandet vilket gör att vi kan kanna oss trygga med att inga pengar försvunnit till annat än de varit avsedda för.

I våras kunde vi även förmedla fröer av olika slag, vilket gjort det möjligt för människorna att få tillgång till grönsaker nu under sommaren. Med hjälp av ett mikrolån till en kvinna i byn har en ko inköpts. En del av mjölken har ystats till ost och sålts vilket gjort det möjligt för kvinnan att redan nu börja betala tillbaka på lånet.

Förhoppningen inför framtiden är att kunna utveckla systemet med mikrolån så att fler familjer kan få ett bidrag till sin försörjning. Tyvärr kommer det trots allt att behövas resurser för att ge hjälp med livsmedel även under den kommande vintern.
Förhoppningsvis kan vi bli många som hjälps åt med detta. I början av hösten kommer mer information om hur vi konkret kan gå till väga.

Ingmar Nystås

21 aug torsdag

Lite tacksamt och lite plågsamt

Tacksamt!

Under en veckas tid, denna förunderligt sköna och varma sommar, har slutspurten på ombyggnad och uppfräschning av Östhjälpens lokaler accelererat. Fredag den 8 augusti, har vi dammsugit de sista ytorna i lokalen, prismärkt alla varor som satts ut till försäljning och förberett det sista för öppningen på lördag 9 augusti. Klockan 10.00 denna dag slog vi upp de nygjorda dörrarna för alla våra kunder.

Tacksamhet fyller själen vid tanke på alla givare som har gett oss saker
i förtroende att förmedla till de som behöver hjälp.
Tacksamhet till alla som har sitt dagliga arbete på Östhjälpen och utan vars insatser vi inte skulle ro iland med detta solidaritetsarbete.
Ni har gjort ett fantastiskt jobb!

Tacksamhet till alla frivilliga som lagt mängder med arbetstimmar på
att snickra, måla, damma, plocka upp och plocka ner med sill och potatis som enda belöning! Tack!

Plågsamt!

I slutet av april månad hade vi rumänska vänner på besök i Partille.
De är medvetna och välinformerade rumäner med "position " i samhället.

Vår fråga till dem:
Hur ska vi svenskar förhålla oss till och hantera alla rumänska tiggare som sitter utanför våra affärer och tigger?
Många svenskar mår dåligt av att se dem varje gång vi behöver handla.

Hälsa på dem, se dem i ögonen, de finns, även om vi inte gillar att påminnas om deras situation. Ignorerar vi dem, ignorerar vi en medmänniska. Ge dem något, om du har möjlighet. De skulle mycket hellre arbeta än tigga, om de haft en chans till arbete i sitt hemland eller här. Detta gäller de allra flesta. De har det dåligt i Sverige, men här har de det mycket bättre än hemma.

Rumänska regeringen sviker sina svagaste. Det är inte välutbildade akademiker eller personer med ideal, moral, framtidstro och politiska ambitioner som söker sig till politiken. De flesta politiker ser en möjlighet att den vägen skaffa rikedom, position och därmed makt. Man är i regeringen inte villig att anstränga sig och de egna insatserna så mycket, man kan få del av de miljarder som finns riktade från EU till rumänska romer.
Utan egeninsats, inga EU pengar. Alltså låter man det vara.

Idag är det många rumäner som säger att det var bättre på Ceausescus tid. Då fanns det bröd och potatis. Idag finns det knappast någon "medelklass". Några få har blivit mycket rika. De flesta har fått det mycket sämre. Många har fått gå från hem och hus då de inte kunnat betala hyra. Vännerna berättar att de var på en familjehögtid i en by.
Gästerna fick vänta på varandra vid måltiden, då det bara fanns en gaffel i hushållet.

Hur hjälper kyrkorna de fattiga?

Med hjälp av sponsorer från olika länder arbetar de med de fattigaste
romerna i södra Rumänien. De hyr en bit mark. De köper en eller två getter (familjerna är stora) för c:a 80 Euro styck. En get ger 2 liter mjölk om dagen. Frisk, god, hälsosam mjölk. De lär sig att ge bort en killing. De lär sig göra ost som de säljer. När flera familjer har fått denna hjälp kan de lägga samman
en del av vinsten, bygga ett gemensamt "tvätthus", som ger möjlighet till dusch och klädtvätt. De samlar också till enkla skolbyggnader. Sponsorerna satsar på att avlöna en ledare/pastor som de avlönar med 150 dollar/mån. De köper en billig bil och startar skolor, bibelskolor och ordnar med badrum/tvättrum. En pojke kom utspringande från byns nybyggda tvätthus. Han hade stått i kö till huset länge. Han ropade " Tror ni mig, det kom varmt vatten från himlen över mitt huvud."

Över 70 kyrkor har byggts åt de fattigaste.
De ger dagligt bröd till dem som är i nöd. De gräver brunnar för vatten och för avlopp. Vatten inomhus är en stor hjälp, men en lyx. De har behov av allt för kök/hushåll. Vid besök i Östhjälpens "möbellada" såg de en stor lår med utsorterade kokkärl som skulle till "tippen". "Kan vi få detta?
Det skulle hjälpa många." En man i en by blev "tokig" då hans två barn brännskadades och dog då elden i köket spred sig. Han fick hjälp av pastor Mirca och kunde efter det börja fungera igen.

De behöver möbler och tvättmaterial. Rullstolar och barnvagnar.
Blöjor. Leksaker och godis. Allt behövs. Vi skickar kläder från Sverige, men mycket slängs. Det är ofta fel stil. För korta kjolar, för urringat. Det kan verka otacksamt, men vi kan inte ändra deras klädvanor och kultur.

Amerikanska församlingar har sponsrat Green houses Ä 500 kvadratmeter växthus där romerna odlar tomater och meloner. De får micro-lån, kan komma igång med att tjäna pengar, kan hyra mark och odla majs, går samman med flera och bygger hus åt familjerna. Ingen från dessa projekt behöver åka utomlands för att tigga.

Nedtecknat av Margaretha Zettergren

10 sep tisdag

Inför invigningen av Casa Credintei, 21 september 2013

Inför denna resa i september till Casa Aurora i Rumänien behöver jag gå bakåt i tiden i mina anteckningar för att komma ihåg hur det var i början år 1991. Ceausescu hade fråntagits all makt, landet stod öppet för insyn från väst och det strömmade in hjälpsändningar. Inklusive långtradare från Partille med förnödenheter.

Kära nån, så blåögda vi var, även om vi försökt förbereda oss på hur det skulle bli att bygga barnhem i Rumänien och utbilda personal i barnkunskap. Att vi kom till ett kuvat och deprimerat folk, som hållits i hårda tyglar, hade vi läst om. Effekterna av att ha varit utan möjlighet att agera på egen hand, att inte kunnat bestämma över sina liv och att nu plötsligt få tänka fritt gjorde att människor upplevdes vara nästan i chock.

Vi möttes av en blandning av misstänksamhet och hopp, inte förrän efter flera år kände vi att vi hade deras förtroende. Vi gjorde många misstag och överskred gränser som man inte borde gjort. T ex så hade vi skickat ner barnblöjor i mängder. Bara efter ett par dagar fick vi se hur använda blöjor låg slängda i diken och papperskorgar.
Rumänerna hade inte haft tillgång till blöjor, utan använde tygstycken och eventuellt plast som tvättades och återanvändes.
De hade inte tillgång till sopförbränning ... var skulle de göra av allt?
Vi skickade ner torrmjölk som skulle beredas med vatten och sedan användas som vanligt. Det var bara det att vattnet i kranarna innehöll så mycket bakterier att det kunde man inte dricka eller använda till matlagning utan att först koka det.

Allt blev omständigare än att köpa mjölk från bönder i närheten och själva hetta upp den så den blev bakteriefri. Inför lektioner i barnkunskap visade vi diabilder, men det var inte alltid som det fanns elektricitet. En kursdeltagare satt och höll i dosan från projektorn till förlängningssladden på grund av glapp i kontakten. Han blev varm och svettig. Han fick stöt på stöt, men framhärdade att det var ok bara vi visade bilderna. Året efter hade vi skaffat en TV och video för att kunna visa aktuella filmer tex om barnolycksfall och barnsjukdomar. Ingen av kursdeltagarna hade TV hemma så detta var nytt för dem. En morgon när vi kom upp till "lektionsrummet" var TV:n och videon stulna. En ung man hade fallit för frestelsen och använde nu apparaterna och visade, mot bra betalning, tvivelaktiga filmer i sitt hem. Det var förfärligt när vi fick reda på att polisen hämtat allt och han fick lång tid i fängelse för stöld!
Än idag känns det svårt att tänka på det.

Trots allt, mitt i all fattigdom mötte vi värme, generositet och gästfrihet. Vi fick många goda vänner. Vi kan konstatera att idag har vi mer jämlika diskussioner och rumänerna ser oss inte längre som auktoriteter utan ifrågasätter oss och kommer med egna förslag. Det har varit en spännande och ofta tuff resa fram till att idag kunna mötas i ett gott samarbete.

6 maj måndag

Nystickat från Kungsbacka

Bagageutrymmet på min gamla bil fylldes i går av kassar med nystickade baby- och barnplagg. Det var återigen en leverans från damer i Kungsbacka som stickat till Rumäniens barn.

Bakgrunden är denna.
När vi från Östhjälpen började åka till Rumänien för att ha våra kurser om barnavård, människosyn och demokrati var vi flera gånger på besök på sjukhusets BB- och barnavårdsavdelningar. Sjukhuset ligger tre kilometer från Aurora. Vi hade samarbete med dem bland annat genom att barnläkaren där också var "tillsynsläkare" på Aurora. Vid besök på BB och barnavdelningen förevisades vi nyfödda, övergivna och till synes friska barn. De skulle överföras till något av de statliga barnhemmen i regionen framöver. Under Ceausescus regim var abort förbjudet såvida kvinnan inte var över 35 år och redan hade fött fem barn. Kvinnor som genomgick illegal abort straffades, liksom läkare och personal som medverkat till den. Det var ett känt faktum att oönskade barn övergavs, men bakom det fanns också trångboddhet och fattigdom. Det hände flera gånger att en kvinna togs in på sjukhuset, födde sitt barn men sedan försvann från sjukhuset under natten. Till den rutin som var då, hörde att barnen togs från mödrarna direkt efter förlossningen och lades i särskilda rum. Mor och barn hade inte kontakt mer än när barnet skulle ammas.
Föräldrar som för första gången håller sitt barn i famnen vet att det väcker speciella känslor. En kvinna som har knutit an på det sättet överger inte så lätt. Genom denna kunskap och erfarenheter från hjälparbetare i utvecklingsländer tog vi efter goda tips. Om mamman tidigt fick ett "nyföddhetspaket" i någon form, provar det på barnet, så är det ett viktigt anknytningstillfälle. Så samlade vi in babykläder och har i många år lämnat till sjukhuset i Hateg. Jag berättade om detta på en pensionärssamling där många vänner från Sävehofs äldre supportrar deltog. Flera av dem hantverkskunniga så de stickade och lämnade till Östhjälpen.
Idag är det bättre. Övergivna barn (ja, det händer tyvärr fortfarande) hamnar inte på stora barnhem utan så långt som möjligt placeras de i fosterhem. Detta var ett av kraven för att Rumänien skulle kunna kandidera till medlemskap i EU.
De kassar vi nu fått packar vi i flyttlådor, skickar till Aurora och där kör vår personal ner kläderna till BB och lämnar dem till ansvariga. Så får nyförlösta kvinnor en hälsning från bland annat Kungsbacka.
På liknande sätt har vi förmedlat leksaker och mjukisdjur.

Sävedalen i maj 2013, Margaretha Zettergren

Kategorier

Casa Aurora

24 apr onsdag

Kommer ni ihåg?

I december månad 1989 började det rumänska folket kräva befrielse från 25 års tyranni av diktatorn Nicolaus Ceausescu och hans fru Elena.

Den 15 december skulle den rumänska säkerhetspolisen ÄSecuritate Ä vräka den oppositionelle prästen Laszio Tökes från hans lägenhet. Han hade protesterat mot myndigheterna för att de körde bort vanliga medborgare från deras hus och hem och hotade dem till livet om de motsatte sig att flytta. Han berättade om den kommande vräkningen i en gudstjänst i sin kyrka. När poliserna kom för att verkställa vräkningen möttes de av en stor folkmassa som försvarade honom. Detta hände i Timisoara. Tökes demonstration förvandlades till uppror mot regimen. Militärpolis öppnade eld mot försvarslösa människor. Fler än 1500 personer dödades. Upproret spred sig till Bukarest och andra städer. Människor krävde slut på skräckväldet. Ceausescu höll tal för folket den 22 december. De buade ut honom. Han och hans fru fick fly med helikopter och den 25 december avrättades de efter en summarisk rättegång.

En tid efteråt stod en delegation med herrar från de olika kyrkorna i Partille i Hateg och de möttes av en bön från rumänerna där om hjälp för barn och gamla i Hateg. I området fanns många nedgångna barnhem och fattiga äldre. Konditionen på de statliga institutionerna var fruktansvärd. Misskötsel och vanvård dokumenterades och spreds via TV och radio till västvärlden. Medlemmar i Partilles kyrkor reagerade och Föreningen Östhjälpen bildades.

Hur är det idag?

Sedan år 2007 är Rumänien med i EU. De är också medlemmar i NATO. För att "kvalificera" sig till medlemskap i EU ställdes det krav på att Rumänien var tvungna att ordna mänskligare förhållanden för alla övergivna barn och för barn och vuxna med funktionsnedsättningar. Man genomförde lagändringar till skydd för barn efter västerländska modeller. Stora institutioner byggdes om till mindre, något bättre materiell standard kunde erbjudas, personal skulle utbildas och kontroller av barnhemmens standard påbjöds. Rumänerna själva menar att de fick komma med i EU genom USA:s och andra makters påtryckningar eftersom det finns militära baser bort mot Svarta Havet och i Moldavien (nära Ryssland) och dessa baser gagnade väst. Tillskapandet av lagar var bra, men människosyn, attityder och förhållningssätt till människor med funktionshinder låter sig inte lika lätt att förändra. Det kommer att ta ännu fler generationer innan en person med ett funktionshinder ses som en likvärdig människa. Levnadsförhållandena idag är sämre än i de flesta andra europeiska länder och medellivslängden är den lägsta inom EU.

Ceausescu förbjöd under sin regim undervisning i humanistiska ämnen som psykologi, sociologi och teologi. Utbildningsväsendet är fortfarande i kris och har genomgått många förändringar efter den sk revolutionen. Man lägger ner skolor ute i byarna. Skolskjutsar finns bara begränsat. Människor har inte råd att skicka sin barn längre bort, då blir de utan skolgång! Lärarnas löner har reducerats med 25 % bara under år 2012. Östhjälpen har kunnat hjälpa till med skolbänkar, gröna tavlor och skrivmaterial till skolor på olika håll, men det är ändå de statliga besluten som är grunden för att alla barn ska få RÄTT till att gå i skola.

I april 2013, Margaretha Zettergren

Av Margaretha Zettergren

2:e vice ordförande och utbildningsansvarig Casa Aurora

031-26 19 99
0730-301 783
margaretha.zettergren@osthjalpen.se

Kategorier

Historik

11 apr torsdag

BARNHEMMET AURORA – buret av visioner!

Under snart 23 års tid har den ekumeniska Föreningen Östhjälpen i Partille existerat. Tillsammans med mottagande organisation i Rumänien har föreningen drivit barnsjukhemmet Aurora i 20 år.

Barnsjukhemmet byggdes som ett svar på rumäners önskan att göra något för utsatta grupper efter det att landets diktator Ceausescu störtats och insyn i landet blev möjlig. 16 barn har haft sitt hem och boende på Aurora. Samtliga var övergivna och Aurora står sedan flera år tillbaka som vårdnadshavare för dem. Alla har skiftande fysiska och psykiska handikapp. Bara två av dem har ett språk och möjlighet att verbalt kommunicera. Två av dem har avlidit, en pojke i januari 2006 och en våren 2010. Möjligen kan ett av barnen klara eget boende i framtiden. Resten kommer att vara i behov av livslångt omhändertagande.

Från början sågs verksamheten med skepsis och motstånd från statliga myndigheter. Denna skepsis är idag i stort sett borta och man vill använda Aurora som utbildningsplats och gott exempel på hur omsorg av ungdomar med handikapp kan ske enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och om Barns rätt. Verksamheten har uppmärksammats av rumänsk TV och press, som har gjort reportage från barnhemmet. Även olika svenska medier har skildrat verksamheten.

De första åren präglades av att samarbeta med ett misstänksamt, kuvat och deprimerat folk. Några visade framtidstro och vilja till förändring med personliga och ideella insatser, men många var präglade av en förtärande hopplöshet och rädsla för repressalier om man företog sig något. Den materiella standarden är överlag bättre idag, varor finns att få tag på i affärerna men inflationen, mutsystemet och bristen på landets framsteg och brist på tilltro till politikernas förmåga till förbättringar uttalas. Landet har idag stora ekonomiska problem och man planerar i år att sänka människors löner, höja momsen samt att dra ner på de redan låga pensionerna.

Idag har varje barn ett individuellt dagsprogram efter sin förmåga. Deras livskvalitet är, vad vi ser och hör, mycket god och personalens arbetsvillkor goda, trots att vi inte kan höja deras löner efter förtjänst. Flera kurser i grundläggande barnavård har hållits genom åren där också andra personer än de som arbetar på Aurora har deltagit. Utöver barnkunskap och FN-konventionerna har attityder, människosyn och respekt för andras liv och åsikter, etik och eget ansvar genomsyrat utbildningsinsatserna. Vidareutbildning av personalen på Aurora sker fortfarande.

Föreningen Östhjälpen har varit ekonomiskt ansvarig för verksamheten i alla år. Fadderverksamhet, second handaffären i Jonsered, kollekter, andra insamlingar och olika skolors basarer har medverkat till att pengarna kommit in. Ungdomarna på Aurora får statligt handikappbidrag och ett visst barnbidrag per månad. En mindre del sponsormedel har kunnat utverkas i Rumänien till punktinsatser. En av de allvarligaste frågorna inför framtiden är övertagandet av försörjningen för verksamheten. Trots olika försök att starta kringverksamheter som kan generera ekonomiska medel har dessa misslyckats och förfelats, inte sällan av människor som främst sett till sin egen vinning.
Ett hundratal svenskar är på olika sätt frivilligt aktiva i arbetet för Aurora. Resor, tid och material för utbildning av personal och kontakter med den rumänska mottagande organisationen har finansierats via SIDA-medel fram till Rumäniens inträde i EU år 2007.
Frivilligt arbete av rumäner har varit svårt att utverka i någon större omfattning då de som förvärvsarbetar måste lägga mycket tid för självförsörjning t ex odling av potatis och majs.
I framtiden måste rumänerna uppmuntras och ges verktyg till att kunna ta eget ansvar, statliga myndigheter behöver tydliggöra krav på förändringar vad gäller människosyn och ansvar för de svaga och ta ansvar för att ekonomi för detta skapas.

Föreningen Östhjälpens vision är att bygga tre mindre hus, som skall bli permanenta boenden för fem av våra ungdomar i varje hus. År 2009 invigdes det första av de tre "visionshusen", Villa kärleken. Två pojkar/män och tre flickor/kvinnor fungerar nu i en mindre enhet och med fast personal som de känner väl. Detta har inneburit att det blivit mer utrymme i det "gamla huset", vilket gör att ungdomarna som bor där har det lugnare och mår bättre. När hus nummer två, Villa hoppet, är färdigt kan ytterligare fem av våra ungdomar flytta ut från "gamla huset", och då finns det så pass mycket utrymme i gamla huset är man kan starta en dagcentral i liten skala, som skall rikta sig till människor med handikapp boende kring Aurora. Denna verksamhet kan byggas ut ytterligare när de sista kvarboende ungdomarna flyttat in i hus nummer tre, Villa tron.

Av Margaretha Zettergren

2:e vice ordförande och utbildningsansvarig Casa Aurora

031-26 19 99
0730-301 783
margaretha.zettergren@osthjalpen.se

Kategorier

Historik

Om bloggen

Margaretha Zettergren

Arbetar som 2:e vice ordförande i föreningen och ansvarar bland annat för utbildningen i Casa Aurora. Margaretha återkommer regelbundet på denna sida med funderingar kring Östhjälpens verksamhet och hjälpinsatser för behövande i allmänhet.
Kontakta via Epost margaretha.zettergren@osthjalpen.se

Ingmar Nystås

Ansvarar för Östhjälpens transporter av hjälpsändningar och material till Rumänien.
Ingmar är också sedan 2014 djupt engagerad i försöken att göra tillvaron lite mindre besvärlig
för fattiga människor i Donaudeltat.